Var inte rädd.

Inget ljus utan mörker. Dagen förutsätter natten.
Utan ilska, sorg; ingen verklig glädje eller lycka.
Var inte rädd för det mörka.
Omfamna det och med öppet sinne acceptera det.
För det är en del av dig och av dina medmänniskor. Att kräva av andra att vara positiva stjälper mer än vad det hjälper. Positivismens tyranneri.
Inte empati utan tyranneri.
För att tala om för en annan vad hen bör känna skadar mer än något annat.
Varje sak har sin tid så också känslolägen.
Fråga dig varför.

Syre, svalka och vila.

Äntligen en dag att andas...

Ni värmeälskande människor får ursäkta men idag andas jag ut. Kroppen är avslappnad och glad för första gången på ca en månad. 
Lika avslappnade och glada är inte de stackars människor som har drabbats av värmen på olika sätt. Antingen de, som jag, bara mår allmänt dåligt av det men i all synnerhet de som fått fly sina hem för att komma undan härjande bränder runt om i Sverige. Djur som tvingats nödslaktas i brist på foder och som dessutom kanske får svälta i kön till slakterierna. Ja det är en sommar med lite domedagskänsla. Oavsett om det beror på normala väderskillnader eller vi människors miljöförstörelse. Jag är inte insatt nog för att bedöma vilket men som den svensk jag är; Lagom är bäst!
Hur som haver, igår tog maken och jag en tripp i skåne. Mestadels för att jag var på jakt efter en vacker tavla. En inspirationsbild för min eventuella, blivande skrivarlya. Jag hittade det jag sökte hos en konstnär i Önnestad vid namn Kjersti Thilderkvist. Så härlig. Jag har sett fler av henne som jag gärna hade velat ha. Tyvärr hade de sålts. På vägen tillbaka till Blekinge kom åskan och regnet men här hos oss hade det inte kommit en droppe! Idag däremot! Nu ska jag ta en tur till brevlådan för att undersöka om mer kurslitteratur har dumpit (säger man så???) ner.
Ha en skön dag alla!

Latmasken gnager...

         och jag vet inte hur jag ska utrota den...

Bloggen har det inte blivit mycket av. Kanske  det inte spelar någon roll? Om jag gör det endast för min egen skull så kanske jag iallafall får skrivträning om inte annat. I övrigt så finns det nog en viss tvekan om någon kan vara intresserad av mig och mitt liv. Annars har jag en hel del berättelser som vill ut men även där är herr Latmask framme och stoppar. Maskmedel? Kanske en idé...
Nu är det iallafall semester så jag kan inte skylla på jobbtrötthet heller. Fick i veckan reda på att delkurs 2 i Kreativt skrivande vid Linnéuniversitetet valt att acceptera mig som student i höst. Underbart kul! Jag har ju en text som jag är i början av och som jag vill försöka göra något med. Nu får jag en rejäl spark i baken så att det kan bli gjort.  
I morse när jag vaknade och maken och jag låg och diskuterade varma somrar i det förflutna, kom jag på att jag  var dagboks-skrivare i min ungdom och att något från 1975 (som jag minns som het) borde ha beskrivits av den då ännu unga skribenten, Mari. Jag hittade inget om väder, temperaturer men väl en massa ganska avancerade beskrivningar och ord. Jag vet att jag var intresserad av att skriva även som ung men det blev ganska tydligt att jag hade språket redan då. Kul och en fantastisk sporre till att fortsätta nu. (Att min förtjusning i lååånga meningar, fanns redan då blev också smärtsamt tydligt!) 
Tillslut vill jag också säga att jag ändå faktiskt ÄR publicerad; två gånger har Kim M Kimselius hjälpt oss, sina skrivkursadepter att möjliggöra detta i flera antologier om Färgargården i Eringsboda. Den 3.e delen släpptes nu i maj. "Den magiska porten vid Färgargården" "Such fun" som Miranda Hart säger! 
Skön sommar på er och drick ordentligt men spara på vattnet och elda inte i onödan!

                                            

Fritt skapande

Jag har varit på pärlträff i helgen.
Där deltog jag i en workshop med Malin Holmberg som gör fantastiska pärlbroderier. Jag var lite osäker på om det skulle vara något för mig men se det var det. Så roligt!
Jag har suttit idag och funderat på vad som är så kul med att skapa och det som är allra roligast är när det inte finns några regler. Allt utgår från mig och mitt inre. Jag tappar bort omvärlden för ett tag och blir totalt uppslukad av det jag håller på med. Nya ideer dyker upp allteftersom jag håller på och mina fingrar hinner knappt med. Underbar känsla! Samma när jag skriver; att komma in i ett flow. Att inte hinna med att skriva ner det som händer. Att vara så nyfiken på vad som ska hända att jag måste skriva lite till... och lite till. Gillar inte regler och gränser. Språkregler; Okej, men inte så mycket mer. Helst ingen deadline. Det begränsar min kreativitet. Ibland är det ändå att föredra för att något ska bli färdigt.  Vilken härlig gåva vi människor har fått i och med vår fantastiska hjärna och fantasin som kan ta oss på så många äventyr. Det är lustfyllt som lekarna jag minns från barndomen, när jag blev ett med innehållet i leken och det som hände kändes alldeles, alldeles verkligt och levande! Jag tror (faktiskt är jag helt säker på) att om vi vågade släppa på alla måsten och "lekte" lite mer så skulle vi må mycket bättre än vad vi verkar göra i vårt samhälle idag.

Snart, snart...

Gick in på Adlibris och hittade detta; http://www.adlibris.com/se/bok/fargargardens-andar-9789186485672

och där, näst sist visserligen, står mitt namn! Vilken grej! Nu blev det verkligt helt plötsligt. Jag är med och ger ut en bok. Nu ska mitt bidrag till nästa samling bara skrivas. Jag ser även fram emot högskolekursen i kreativt skrivande ska börja. (https://lnu.se/kurs/1ks100/20162/57081)
Det ska bli utryckligen superkul. Extrakul är det ju också att ha blivit antagen på ett arbetsprov. Förstås känns det som en väldigt trevlig bekräftelse på att jag har något att berätta. Det som återstår nu är att själv ta det på allvar och stå upp för mej själv. Inte känna att jag slösar bort tiden för andra och annat som "borde" göras! Det är ett arbete att göra med sej själv och omgivningen.

Sist men inte minst; Hur sjutton ändrar jag till "min" tidzon???

Nu njuter jag en stund till av känslan att vara på väg...Färagargårdens andar

Att det ska vara så svårt...

Tre inlägg i veckan var det ja... Det har ju skitit sej om man säger! Varför dådå? En massa saker har kommit emellan;

• Utflykter (kul, kul)
•  besök (ack så trevligt)
• containerfyllning (undrar vad Miljöteknik tänker om vår interiör med tanke på allt skräp vi lyckats fylla containern med på mindre än en vecka) 

Trötthet efter nämnda container-arbete har också satt en käpp i hjulet för skrivandet. Nästa vecka åks det i väg med "Blondie" och då ska skrivbok och penna med. Jag har förberett mej genom att inhandla litteratur för att förhoppningsvis lära mej något nytt om detta att skriva. Är man författare när man läser om hur man blir en författare...? Jag förundras över att något som jag tycker är så kul när jag väl gör det, är så svårt att börja med.
Alla resor börjar med ett steg så nu sätter jag ena foten framför den andra!

Deckare/thriller är det tänkt att skrivas till nästa år. Så nu funderar jag dagligen på hur man tar livet av någon på bästa sätt. Vem som gör det och varför är andra frågor som rör sej i mitt huvud just nu...
I övrigt är det vår nyinköpta, begagnade husvagn som surrar i huvudet. Är så sugen på att ge mej iväg med "henne" (för det är jag säker på att det är) Nu återstår bara att bestämma vart vi ska åka och när. Det finns alldeles för mycket att välja på även där!
Ett är säkert att block och penna ska få följa med på camping. Det ska letas miljöer och tänkbara motiv och vem vet kanske har jag börjat själva skrivandet när bilen vänder hemåt igen.